tisdag 17 augusti 2010

De simmade en liten stund.....

Idag när mamma kom och hämtade mig på dagis hade jag en massa att berätta. Förutom att jag berättade hur ledsen jag blev när pappa lämnade mig så hade jag en massa roliga saker att berätta. Jag började med att berätta om pappas och mitt äventyr i morse, vi tog en promenad till vår "ljugarbänk", plockade lite sten och gick ner till ån för att kasta i dem (en procedur vi gör här hemma ganska ofta). Jag berättade med stor inlevelse och mamma frågade vad som hände med stenarna när de hamnade i vattnet, jag svarade - de simmade en liten stund fast sen försvann dom!

Jag pekade även på alla barnen som var ute på gården och berättade för mamma vad de hette, till och med de stora barnen. Mamma blev imponerad,namn som är det svåraste hon vet att lära sig. Jag pekade på en flicka och sa: -Mamma det där är A och hon är en snäll flicka! (det värmde härligt i mammas hjärta),sen pekade jag på en annan flicka och sa: -Hennes mamma kommer nog snart och hämtar henne och då blir hon glad igen (då värkte det lite i mammas hjärta) Väl hemma blev det middag och sen ett bad, mamma gjorde sitt alra bästa och idag orkade jag vara vaken till halv 6. Det tar på krafterna att vara en dagiskille.....

Mamma fick ett stort paket med posten idag, en massa framkallade kort. Vi satt en lång stund i soffan och tittade på allihopa flera gånger. Det var kort från i somras när jag var och hälsade på hos Karlsson och Emil, ni må tro att jag hade roligt. Fast Karlsson var lite läskig han skulle hålla på att filura hela tiden så jag höll mig nära mamma. När vi kom hem till Emil och Alfred hade vi sån tur att Alfred just precis då skulle sjunga lite, gissa vad han sjöng? Min favoritlåt som jag kan nästan utantill, jag är en fattig bonddräng....... (mamma och pappa kan den också, kanske inte så konstigt efersom vi har sett filmen en sådär 1000 gånger)

1 kommentar:

Anonym sa...

Döden kallar verbens ljus till evig
hinderlöpning genom tysta rum,
förtvivlan: människornas ögon
existerar inte heller. Utanför

mitt egendomligt öppna fönster
stiger världen oavlåtligt medan
stundens fjäril lämnar klockan
orörlig i skuggan av sig själv.

Gäst hos väderleken

-

Ordgaller

-Peter Ingestad, Solna