Äntligen, nu är jag här! Ja det är sant jag har äntligen kommit ut till er sida av världen. Måste säga i ärlighetens namn att sättet jag fick komma ut på inte var speciellt bekvämt, inget jag skulle kalla första klass direkt. Men det spelar inte så stor roll längre, huvudsaken är ju att jag är ute nu.
Min mamma var ju väldigt sjuk när jag låg inne i hennes mage och sen när jag skulle komma ut blev det bara värre och värre. Det tog jätte lång tid och det var en massa läkare där och sprang hela tiden. Pappa var ju också med förståss, han tyckte att det var jätte jobbigt att se på när mamma hade så ont men jag tycker att han klarade det galant. Både jag och mamma är helt övertygade om att det inte finns någon som skulle ha klarat det bättre än han!
Nu har jag varit utanför magen i några dagar och jag måste erkänna att jag stormtrivs. Det är så mysigt hela tiden här ute, alltid någon som vill hålla i mig och pussa på mig. Det mysigaste av allt är när mamma och pappa viskar fina ord i mina öron. Hör verkligen hur stolta dem är över mig, dem kallar mig för sin skatt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej bästa du! Vad skönt att höra att ni är hemma! Det är så himla kul att han äntligen har kommit tycker jag! Vi är många som har längtat! Hade väldans Askarabstinens när jag åkte hem efter att ha hälsat på er! Han är så go er lillstrumpa! Massa kramar från Helena
Skicka en kommentar