Jag fick en OK stämpel i rumpan!

Igår var jag på läkarbesök, det var en snäll tant som var läkare och eftersom hon var så snäll så tänkte jag att det är nog bäst att jag också är snäll nu. Sagt och gjort, jag låg där på britsen och bara kikade lite medan hon lyste med lampor i ögonen på mig, drog mig i benen och lyssnade på mit hjärta. Avslutningvis tittade hon på mamma och pappa och sa att allt såg bra ut och då log dem så jag antar att det var goda nyheter. Dubbelslagen mitt hjärta slog i mammas mage var borta nu! När vi ändå var på BVC passade mamma och pappa på att väga och mäta mig, jag är snart en 5 kilosbebis som är hela 56 cm lång. Barnmorskan sa att mamma måste ha raketbränsle i tuttarna och det tvivlar jag inte en sekund på.

Vi hade även besök igår av mammas kusin och min "brylling" Amanda. Hon är lite feg och vill helst inte hålla i mig, hon tror nog att mitt huvud ska ramla av. Hon har inte förstått att jag börjar bli stora killen! Chiwas var här i vanlig ordning igår också, fast igår blev jag lite sur på honom. Han springer hela tiden och tar mina gosedjur trots att han hade egna med sig. Tänk att man inte ska få ha någonting ifred.

Ikväll ska pappa jobba igen, usch vad veckorna går fort. Jag tycker allra bäst om när både mamma och pappa är hemma men jag får väl hålla ut det är ju bara två nätter! Men gudarna ska veta att jag kommer att sakna honom.