Grattis!

Jaha då var man 5 månader gammal då, stora grabben! Eftersom att det inte är någon annan som har sagt det så får jag väl passa på att gratuelra mig själv, grattis Askar! Det är faktiskt lite svårt att förstå, kan inte fatta vart tiden har tagit vägen. Känns som att det var igår jag låg där inne i mammas mage och bökade. Mamma tycker också att tiden har gått fort och är rädd för om tiden ska gå så här fort hela tiden så komer jag snart att börja skolan!

Igår var det dags att börja på babysim, det var jag, mamma och pappa och flera stycken av mina kompisar. Det var riktigt roligt men å andra sidan så är det ju alltid härligt att bada! Mamma och pappa hällde vatten i ansiktet på mig, usch det var lite otäckt men jag vande mig efter några gånger. Varje gång vattnet kom i ansiktet på mig så sa mamma och pappa dyk, fattade ingenting men jag antar att jag kommer att bli varse! Jag blev så himla trött i badhuset så ärligt talat så kommer jag inte riktigt ihåg hur vi tog oss därifrån ,tur att pappa hade full koll och såg till att jag blev duschad och ombytt. Pappa säger att nu när jag är en stor kille så passar det mycket bättre att jag byter om med honom när vi är på badhuset, fast jag tror mest det handlar om att han så gärna vill vara med mig, det är ju faktiskt väldigt mysigt att duscha tillsammans.

Vet ni vad, jag har hittat något riktigt spännande, jag förstår inte hur jag har kunnat missa dem förut, för jag antar att de har funnits där hela tiden. Igår morse fick jag helt plötsligt syn på mina fötter, snacka om två roliga grejer, man kan dra i dem och det roligaste av allt är när man försöker att få in dem i munnen. När mamma berättar om min nya upptäckt säger hon att antingen har min mage krymt eller så har mina ben växt för äntligen så når han fram, tror ni att hon menar att jag är knubbig och osmidig? När det gäller ätandet här i huset har det börjat ordna upp sig, jag bestämde mig för att ge den där potatisen en chans trots allt, mamma är ju envisheten själv så jag tänkte att det nog var bäst att kapitulera. Å hör och häpna, det var faktiskt inte så dumt. Mamma och pappa blev hur nöjda som helst och tänkte att det nog var bäst att smida medan järnet är varmt så idag fick jag prova på lite banan också. Det var verkligen hur gott som helst, det här med att äta är nog inte så dumt ändå! Fast det behöver ju inte gå till överdrift tycker jag så ikväll innan jag skulle sova passade jag på att visa mamma att jag inte alls är redo att sluta med hennes goda mjölk, åt så mycket jag orkade, mamma trodde aldrig att jag skulle få nog.

Har glömt att berätta att jag har varit och vägt och mätt mig, jag går nu under smeknamnet korven men mina 67,5 centimeter och 8,4 kilo. Men som jag har sagt förut om jag någonsin ska kunna bli lika stor och stark som min pappa så är det bara att ligga i!