tisdag 21 oktober 2008

Jag har kapitulerat!


Ja, det är sant, igår drack jag en hel deciliter välling och idag drack jag två deciliter. Insåg mitt eget bästa, mamma är ju envis som synden så jag förstod att hon inte var den som skulle ge sig i första taget. Men jag tjurar lite i varje fall, visar på alla sätt jag kan att jag definitivt inte är helt nöjd med det här, därför dricker jag helst välling när pappa ger mig, mamma ska inte tro att hon kan lura mig så lätt, jag vet faktiskt att hon har mycket godare mjök i tuttarna.


Å som ni ser på kortet så har jag lärt mig att sitta alldeles själv, det är lite vingligt ibland så det gäller att mamma och pappa är med för rätt som det är så bär det iväg rakt ner i golvet. Nu är jag verkligen stora grabben, skulle bli förvånad om det tar lång tid innan jag springer runt här inne, mamma tycker dock att jag kan vänta lite med det. Både hon och pappa har fullt upp med att jaga runt mig i min gåstol, det finns så många roliga saker som jag nu helt plötsligt kommer åt och min nya absoluta favorit är sladdar, jag bara älskar dem, mamma är inte lika förtjust i det, undra varför? Idag har jag och mamma varit på kyrkis med Tindra och hennes mamma, i ena rummet satt det bara en massa små bebisar så där tröttnade jag ganska snabbt, det är inte klokt vad tråkiga dom är, dom bara ligger där och sover eller äter hela tiden. Men i det andra rummet var det fullt med äldre barn, det var full fart, gud vilket liv dom förde, jag blev alldeles te mig och nu kan jag knappt bärga mig tills jag kan krypa och ta mig fram så där som dom gjorde. Jag försökte att spana in dom riktigt ordentligt så att jag skulle kunna lära mig några knep. För jag förstår inte riktigt hur dom beter sig, själv kommer jag ingenstans, eller kanske lite bakåt om jag har tur. Men var sak har sin tur, man kan ju inte kunna allt!


Jag har ju berättat förut att mamma inte uppskattar när jag drar i gardinerna, hon bara träter och träter så nu har jag bestämt mig, jag träter tillbaka. Nån måtta får det vara, träter hon på mig så träter jag tillbaka. Pappa gör sitt alra bästa för att inte börja skratta och mamma suckar inombords och undrar hur det här ska sluta. Visst är det fascinerande att man redan vid 6 månaders ålder har en vilja av stål och är envis som en åsna? Mamma är helt övertygad om att jag har fått dom där sidorna av min pappa, vad tror ni?
Imorgon är det dags för babysim igen och sen på kvällen ska vi hem till Helena och Tobias och äta lite mat. Sist Helena var här och hälsade på var jag inte på mitt alra bästa solskenshumör så jag ska försöka sköta mig bättre imorgon. Nu är det dags att ta dagens sista lur i vagnen, men bara en liten stund men kan ju missa något.
So long!

Inga kommentarer: